När många av oss har semester och ledigt är det bråda tider för bygdens bönder. Höslåttern är i full gång för dem och arbetet pågår under dygnets alla timmar. Det är vädret snarare än orken som styr, men jag gissar att arbetet känns mer meningsfullt än många andra. För hela året är det några avgörande veckor såhär på sommaren. Höladan behöver fyllas till brädden för att djuren ska få stilla sin hunger under en kommande lång och kall vinter. Djuren får mat och alla vi andra får njuta av öppna landskap, vilket tyvärr alltmer börjar bli en bristvara i många av Vilhelminas byar. Desto större anledning har vi att glädjas åt de fåtaliga bönder som fortfarande med stor entusiasm driver vidare sina jordbruk.
Några glada barn och vuxna fyllda med förväntan fick under en dag följa med Johan och Annelie när de tog in löshö.
Nedan kör Johan med traktorn av märket Volvon (också känd som ”gröntraktorn”) med självlastarvagnen på Mattssons lägda. På försommaren röjde Emilia och Stina runt om lägdans kanter så det otroligt fint där nu. När vi står där och tittar på traktorn som med lätthet kör runt och snabbt fyller vagnen med hö går det inte att undvika att förundras över den tekniska utvecklingen. Tänk nybyggarna som kom till bygden och för hand fick börja bruka jorden. Jag tror ibland att de ser oss från nånstans och är tacksamma över att jorden fortfarande brukas såsom vi är tacksamma för att deras slit lade grunden för oss. För att vi ens får leva och bo på den här vackra platsen.
Volgsjön var helt spegelblank den dagen. Barnen plockade blåbär i väntan på att Johan fyllde vagnen med hö.
Unga, friska och starka klättrar de smidigt upp på vagnen. För en annan var det inte en lika grasciöst och tur för er läsare så behöver ni inte ta del av den synen.
Wihoo, nu far vi!
Upp till Svanberget bar det också. Svanberget, en by mitt i skogen i ingenstans kan tyckas, men det beror på hur en ser det. Nära till Björkliden, Mesjön, Svannäs, Kullen, Volgsjöfors m fl kanske det ligger ganska centralt? Vackert är det i alla fall!
Förväntansfull och lite undrande, hur ska vi alla rymmas på det fulla lasset…?
Alla rymdes och visst ser det härligt ut!
Många vändor hem till ladan blir det. För en liten är det tryggt att få hålla en lite större i handen. Höjdpunkten för barnen är att få trampa ner höet i ladan. Tack Johan och Annelie för den här dagen!
